Blogginlägg 3 - Kommunikation och konflikthantering

10 kommentar(er)

Under en av våra närträffar diskuterade vi bland annat konflikthantering i skolan. Diskussionens format utgick ifrån ”Samtalskonst i praktiken” (Embretsen, 2006). Varje person i gruppen fick tala i tur och ordning under en bestämd tid utan att avbrytas och sedan fick alla kommentera det som sagts i samma givna ordning. Metoden som benämns ”att äga sin tid” är ett bra sätt att låta alla i en grupp komma till tals (Embretesen, 2006). Både för att kunna undvika och lösa konflikter är samtal viktiga. Embretsen (2006) presenterar flera olika strategier för att kunna föra samtal under strukturerade former. ”Att äga sin tid” var en väldigt nyttig övning i att lyssna utan att flika in, vilket är något man ofta gör spontant i vardagliga samtal. Att bara lyssna och inte prata själv visade sig vara mycket svårare än vad man kunde tro. Flera av oss, jag själv inkluderad, ville gärna kommentera eller fråga saker och var tvungna att bita oss i tungan och vänta på vår tur att prata. I situationer där talutrymmet fördelas ojämnt är detta ett bra sätt att se till att alla faktiskt får säga sin mening och att alla lyssnar. Jag kan tycka att formatet kan bli lite stelt och att jag själv, även när det är min tur att tala, gärna vill höra vad andra har att säga eftersom det för samtalet framåt på ett naturligt sätt. Men detta förutsätter en fungerande samtalsgrupp där alla kan och vill komma till tals. Eftersom jag själv kan ta ganska mycket plats i en diskussion var det en bra övning för mig att endast lyssna. Övningen gjorde det tydligt att alla inte kommer att slåss om talutrymmet och att ta mycket plats i en diskussion minskar någon annans talutrymme. Jag tänker att metoden också är användbar som lärare då man vill få alla elever att höras i en diskussion.

Under samtalet fick alla i gruppen presentera olika artiklar om konflikthantering i skolan för de övriga gruppmedlemmarna. Bl.a. pratade vi om hur användandet av kamratmedling på skolgården kunde minska antalet konflikter på låg- och mellanstadiet (Kolfjord, 2009). Artikeln tog bland annat upp hur kamratmedling verkade reducera antalet bråk på skolgården. Tillskillnad från vuxnas ofta disciplinära sätt att hantera konflikter mellan barn skapade kamratmedlarna en dialog. Även här kan man se vikten av konstruktiva samtal.

 

 

Referenser

Embretsen, E-L. (2006). Samtalskonst i praktiken. 

Kolfjord, I. (2009). Alternativ konflikthantering-Hur kamratmedling kan påverka elevers relationsskapande. EDUCARE; 2-3.

#1 - Claes Cramer

Jag håller verkligen med dig i dina kommentarer angående Embretsens och "äga sin tid" både att det verkligen är svårt att bara sitta tyst och lyssna, men också i att jag själv gärna vill att andra spontant kommenterar när jag pratar underförutsättning att jag ändå får en möjlighet att avsluta det jag pratade om.

När det gäller kamratmedling, är inte säker på att det är oproblematiskt om det sker utan läraröversyn. T.ex. hur kan vi säkerställa att kamratmedling sker på ett likvärdigt sätt?

Svar: Jag tog inte med detta när jag bara sammanfattade artikeln väldigt kortfattat, men den tog upp problemet med maktobalansen mellan kamratmedlarna och de övriga eleverna. Arbetet skedde i regel med viss läraröversyn och man kunde bli ifråntagen sin status som kamratmedlare om man missbrukade sin makt. Det här var också bland elever i lägre åldrar på grundskolan och jag skulle gissa att metoden inte fungerar lika bra bland äldre elever.
attledalarande.blogg.se

#2 - Anonym

Övningen "Att äga sin tid" är verkligen intressant. Jag tänker att på samma sätt som det är svårt för de som brukar ta för sig i diskussioner är det svårt för de som brukar vara tystare. Antagligen kan det kännas nervöst att ha allas ögon och öron utan att ha chansen att "smita undan" genom att någon annan fyller i eller tar över. En övning som ger alla obehag helt enkelt :) Och det är ju genom att utmana det obehaget som vi utvecklas och lär oss nya sätt att agera! Jag gillar övningen skarpt!

#3 - Anonym

Övningen "Att äga sin tid" är verkligen intressant. Jag tänker att på samma sätt som det är svårt för de som brukar ta för sig i diskussioner är det svårt för de som brukar vara tystare. Antagligen kan det kännas nervöst att ha allas ögon och öron utan att ha chansen att "smita undan" genom att någon annan fyller i eller tar över. En övning som ger alla obehag helt enkelt :) Och det är ju genom att utmana det obehaget som vi utvecklas och lär oss nya sätt att agera! Jag gillar övningen skarpt!

#4 - Anna Gunulf Åberg

Äsch! Den anonyma kommentaren ovan är skriven av mig. Glömde fylla i namn!

#5 - Pernilla Wåhlin

Jag har funderat över om ”att äga sin tid” är en vettig metod för att arbeta med mobbing. Om jag har två eller tre elever som utsätter en annan elev för kränkande behandling och jag som ansvarig vuxen, som mentor eller del i ett anti-mobbningsteam, ska leda ett samtal där alla ska komma till tals. Om problemet är en kränkning eller en samling av kränkningar så sätter det väldigt stora krav på hur eleverna ska förhålla sig till uppgiften. Är det rätt att ge alla lika tid att tala? Det kan bli så att den utsatta eleven känner att "alla är emot mig" om 75% av tiden ges till de som kränkt och bara 25% av tiden till den som blivit utsatt. Inte helt lätt och kanske bara användbar för vissa typer av situationer.

#6 - Jonas

Håller också med om detta med ”att äga sin tid”-formatet. Dessutom tänker jag att man kanske tappar en del av samtalets möjligheter till att komma fram till nya gemensamma insikter om det bryts ner till en sträcka monologer istället för en diskussion. Men kanske kan det utgöra formatet i början av ett samtal för att detta senare kan övergå i en mer ”normal” diskussion?

#7 - Milton Karlsson

Jag kan verkligen hålla med om kommentarerna kring arbetssättet "att äga sin tid". Under min VFU har det använts för att reflektera över studiematerial under studiedagar och många var skeptiska i början. Efteråt var de flesta verkligen nöjda med samtalsformen.
Reparativ rättvisa genom kamratmedling fungerar ofta väl om det finns handledare i närheten som dirigerar arbetssättet. Dock har flera skolor erfarit att mobbingen ökar om inte handledare funnits med eftersom skolledningen missuppfattat arbetssättet och tilldelats handledarrollen till elever (ofta kallat kamratstödjare). Jag har mött flera barn som, på olika skolor, sett detta på nära håll och vittnat om hur det kan sluta i katastrof.

#8 - Axel Berge

Jag testade just något liknande att äga sin tid med en klass nu på slutet av VFU. Det märktes tydligt att en del elever var ovana att få komma till tals och blev ställda när det var deras tur att äga tiden. Känslan var ändå att de efteråt tyckte det var skönt att ha fått sin tilldelade tid..

#9 - Anna N

Mycket igenkänning på detta Kimi! Känner själv att det var en utmaning och att jag också tar mycket plats. Det var bra övning att stanna upp o lyssna och inte prata. Men håller också med om att det kan sakna att samtalet flyter på "naturligt" så att säga. ibland har jag övat på att inte säga ngt jag kommer på spontant bara för att höra om andra som kanske inte alltid tar talutrymmet har ngt att säga istället. Oftast har de ju det och jag inser att jag hade kanske inte fått höra det om jag börjat prata istället för att lyssna :-)

#10 - Vetskap

”att äga sin tid” handlar ju till viss del om att få rätten att säga sin mening. Att medla är säkert ett rätt så bra sätt att hantera konfliktsituationer. I medlingen kan det handla om att ge och ta, ges rätt att säga sig mening och bestämma hur det som sägs ska tolkas.