Blogginlägg 2 - Ledarskap i en skolkontext
Lyckad undervisning kräver ett fungerande ledarskap. Granström (2012) delar upp lärarens arbete i lärarskap och ledarskap, där lärarskapet innefattar ämneskompetens och didaktisk kompetens medan ledarskapet kräver kunskaper om klassrumsinteraktioner och grupprocesser samt förmågan att leda och hantera dessa. Han beskriver olika typer av lärarutövande i klassrummet med en fyrfältsbild (fig 1).

Fig 1. Tolkning av fyrfältsbild om lärarskap och ledarskap (Granström, 2012).
Klassen jag undervisade under VFU:n förra terminen var över lag lugn, välfungerande och gick i årskurs 9. Många av eleverna var ambitiösa och intresserade av ämnet och därför värderade eleverna de ämneskunskaperna jag hade, vilket också gjorde själva ledarskapet lättare. När jag har undervisat tidigare, framförallt som vikarie, har jag generellt upplevt att det har fungerat bra att vara vänlig men bestämd. Det har ofta räckt för att skapa den ordning och de relationer som har krävts för att kunna hålla i en lektion. Detta var dock inte tillräckligt under denna termins VFU som visade sig vara en utmaning när det gäller ledarskap. Klassen jag undervisade var en nybliven 7:a som precis hade blivit dubbelt så många som de var vana vid. Skolan är under ombyggnad så alla lokalerna består för tillfället av temporära baracker med begränsat utrymme för material och förvaring. Kombinationen av en stor klass på över 30 elever i en trång lokal och begränsat med utrustning gjorde det svårare att skapa en rimlig arbetsmiljö i klassrummet. Det blev lätt högljutt och kaotiskt. I den här miljön fungerade dåligt att vara ”fackspecialisten”, med mycket ämneskompetens men med bristande ledarskap. Det som behövdes var ett starkt ledarskap innan man överhuvudtaget kunde ägna sig åt lärarskapet. Min upplevelse var att många av lärarna hade problem med ordningen och ljudnivån i klassen. Det fanns dock en lärare som lyckades med att skapa arbetsro som jag hade möjlighet att auskultera hos. Det är svårt att sätta fingret på exakt vad han gjorde som var annorlunda mot de andra lärarna, men han var framförallt duktig på att bygga relationer med eleverna och var väldigt tydlig med vad eleverna skulle göra under lektionerna.
Tidigare har jag sett på ledarskapet i klassrummet som något som sker organiskt, men denna situation tvingade mig att aktivt tänka igenom vilken typ av ledarskap som krävs och hur man går till väga. Ännu mer tydlighet och struktur gjorde lektionerna mindre röriga, även om det fortfarande kunde bli hög ljudnivå då eleverna jobbade fritt. Var för sig var eleverna väldigt rara, men klassen som helhet krävde att man var bestämd innan man var vänlig.
Uppdelningen av olika typer av lärarutövande är en förenkling och beroende på situation och ämne hamnar man förmodligen i olika delar av fyrfältsbilden, men den tydliggör vikten av att både kunna sitt ämne och att vara en duktig ledare som kan hantera olika typer av situationer och klassrumsinteraktioner. När jag ställdes inför en lite mer utmanande grupp elever kände jag igen mig själv som ”fackspecialisten”. Förhoppningsvis kan övning och erfarenhet ta mig närmare ”idealläraren” och jag hoppas kunna undvika nedre högra hörnet i figuren.
Referenser
Granström, K. (2012). Tre aspekter på lärares ledarskap i klassrummet. Berg, G. Sundh, F. Wede, C (red). Lärare som ledare - i och utanför klassrummet. Studentlitteratur AB: Lund.