Blogginlägg 6 - Debattartikel
Fallet då en elev i en skola i Lidköping blev bortlyft av en lärare då denne blockerade framkomligheten i en rasthall har blivit mycket omtalad både bland skolpersonal och allmänheten. Detta då läraren anmäldes för kränkande behandling av eleven och barn- och elevombudet (BEO) bedömde att läraren skulle betala skadestånd till eleven. Fallet togs sedan upp i både tingsrätten och hovrätten där läraren friades och det ska nu tas upp i högsta domstolen.
I en debattartikel i Expressen (7/8/2019) argumenterar läraren Isak Skogstad för att BEO, genom att alltid ta elevens sida i denna typ av fall, skapar en ohållbar arbetsmiljö i skolan där lärare inte vågar ingripa av rädsla att bli anmälda för kränkning gentemot eleven. Skogstad argumenterar för att lärare måste kunna ingripa fysiskt inom rimliga gränser för att ge läraren den auktoritet som krävs för att skapa ordning och arbetsro.
Å andra sidan, debatterar läraren Jonas Nilsson (Expressen, 30/10/2019), får det inte gå för långt åt andra hållet i skoldebatten. Han anser att många gör en poäng av att man ska vara sträng mot stökiga elever och att man ska ta hårdare tag. Han anser att man istället behöver jobba med omtanke och lågaffektiv uppföljning, eftersom de elever som upplevs som stökiga oftast inte är mottagliga får hårdare tag utan att man snarare får en motsatt effekt av detta.
Det är viktigt med balans i denna, ofta ganska infekterade, debatt. Jag håller med Skogstad om att lärare behöver känna sig trygga i sitt yrkesutövande och därför är det bra att fallet prövas i högsta domstolen så att man får tydlig praxis att förhålla sig till. Den otydlighet som uppstår när BEO och rättsväsendet kommer till vitt skilda slutsatser skapar en osäkerhet och handlingsförlamning som inte gynnar någon, varken lärare eller elever. Jag anser dock också, liksom Nilsson, att man i största möjliga mån behöver behandla elever med empati och omtanke. Hårdare tag får inte slå över i ett auktoritärt förhållningssätt till sina elever som handlar om lydnad, utan att se till underliggande problematik och ömsesidig respekt. Med det sagt får man heller aldrig låta elevers underliggande problematik bli en ursäkt för att tillåta vilket beteende som helst. Lärare måste kunna ingripa när elever uppför sig på ett sätt som medför fara för sig själva eller andra. Man kan heller inte tillåta att de orsakar avbrott i skolans verksamhet som påverkar de andra eleverna. På samma sätt som de elever som av olika anledningar stör har skolplikt i grundskolan och behöver få anpassningar som gör att de kan klara av sin skolgång har även de övriga eleverna rätt att få en fungerande undervisning och skolmiljö. Jag har varit i skolor där elever med svårigheter systematiskt har varit våldsamma mot andra elever och där beteendet har gått relativt långt innan åtgärder har vidtagits, vilket har orsakat en otrygg miljö för de övriga eleverna. Detta är helt oacceptabelt. Här skulle nog de flesta hålla med om att man som vuxen måste kunna gå in och fysiskt förhindra att en annan elev utsätts för kränkande behandling, även om det alltid måste röra sig om minsta möjliga fysiska ingripande. I det aktuella fallet som ska tas upp i högsta domstolen borde det också vara rimligt att förhindra att en elev stoppar upp verksamheten i skolan, eftersom det påverkar de andra eleverna. En vuxen skulle aldrig acceptera en arbetsmiljö där en enskild person tillåts kränka andra eller förhindrar arbetet för alla andra, så varför förväntar vi oss att barn ska behöva göra det? I de fallen måste lärarna veta vad de har för befogenheter för att lösa situationen på ett tillfredsställande sätt för alla inblandade. Det är oerhört viktigt att det finns en tydlig och gemensam policy kring hur lagar och regler ska tolkas och att ge skolpersonal konkreta verktyg att jobba med för att skapa en trygg miljö i skolan både för personal och elever.